Sitowises analys av det kommunala arbetet för klimat och biologisk mångfald visar att minskade utsläpp redan har satts som klimatmål i två av tre kommuner i Finland. Däremot är det fortfarande ganska sällsynt med mål som handlar om att minska förlusten av biologisk mångfald.

Studien publicerades i maj 2021 och kastar ljus över det kommunala arbetet med klimat och biologisk mångfald. Sanna Vaalgamaa, Sitowises projektledare för Sitra-undersökningen, säger att den utgör den första omfattande analysen av det arbete för biologisk mångfald som utförs av finska kommuner. ”Det var faktiskt lite förvånande att se hur olika målsättningar kommunerna hade för biologisk mångfald”, säger Sanna. Endast var femte kommun har satt upp några mål som rör den biologiska mångfalden.

Studien visar dock att kommunerna är mycket mer aktiva när det gäller klimatet: två av tre kommuner (det vill säga 206 av 309) har satt minst ett klimatmål. Enligt studien är det vanligaste målet koldioxidneutralitet. Totalt har 130 kommuner i Finland detta mål, i de flesta fallen ska målet nås till 2030. Koldioxidneutralitet innebär vanligtvis att de klimatutsläpp som orsakas inom ett visst område inte ska vara större än den mängd kol som kan bindas från atmosfären av exempelvis skogar inom samma område.

Rapporten som publicerades i maj 2021 är den första omfattande analysen av det arbete för biologisk mångfald som utförs av finska kommuner. 

Sanna Vaalgamaa, Sitowise

Kommunala klimatinsatser har stor påverkan

Om kommunerna når sina klimatmål kommer de att ha uppnått en årlig minskning av utsläppen med 20 miljoner ton.  Deras utsläpp skulle därmed halveras under perioden 2018–2035. Det är en minskning som motsvarar mer än hälften av de utsläppsminskningar som krävs för att Finland ska nå sitt mål för koldioxidneutralitet.

”Kommunerna kommer att spela en nyckelroll för att lösa klimatkrisen och bevara den biologiska mångfalden. När det gäller klimatet kan kommuner påverka utsläppen på en mängd olika sätt, till exempel genom uppvärmning, transportlösningar och offentliga upphandlingar”, säger Sanna.

”Under studien var det glädjande att se hur väl kommunerna redan lyckats minska sina utsläpp. Men nu är det viktigt att behålla den här drivkraften. Vår uppgift blir att ge kommunerna hjälp med att ta fram färdplaner för koldioxidneutralitet och att planera begränsningsåtgärder”, säger Sanna.

Kommunerna behöver mer information och resurser för arbetet med biologisk mångfald

Kommunala mål för biologisk mångfald är än så länge mycket ovanligare än klimatrelaterade mål. Endast en av fem (det vill säga 64 av 309) kommuner har satt upp några mål för den biologiska mångfalden.

Kommunerna har dock goda möjligheter att stärka den biologiska mångfalden i till exempel grönområden och lokala skogar. Biologisk mångfald kan man också finna på överraskande platser. ”Förvånansvärt stor biologisk mångfald finns på platser som flygplatser, grusgropar och stenbrott och längs motorvägar. Sådana platser utgör en betydande resurs för naturvård och kan, om de upptäcks för sent, orsaka konflikter och bortkastade resurser mellan uppföljningsåtgärder”, säger Jaakko Kullberg, expert på biologisk mångfald från Sitowise som deltog i studien.

Förvånansvärt stor biologisk mångfald finns på platser som flygplatser, grusgropar och stenbrott och längs motorvägar. Sådana platser utgör en betydande resurs för naturvård och kan, om de upptäcks för sent, orsaka konflikter och bortkastade resurser mellan uppföljningsåtgärder. 

Jaakko Kullberg, Sitowise

Även om studien visar att kommunerna har genomfört engångsåtgärder under lång tid krävs mer information om naturvärden och i synnerhet ekologiska nätverk för att kunna sätta upp mål och planera miljöåtgärder. ”De undersökningar och intervjuer som genomfördes som en del av studien visade på ett stort behov av gemensam styrning och stöd”, säger Sanna.

Följande krävs för att utföra arbetet med biologisk mångfald i kommunerna enligt studien:

  1. Information om naturmiljön (arter, livsmiljöer, ekologiska nätverk) och information om vilka åtgärderna som kan stärka naturvården och vilka effekter de får.
  2. Mer expertis inom biologisk mångfald och tillräckliga resurser för arbetet med biologisk mångfald.
  3. Indikatorer och verktyg för att övervaka arbetet med biologisk mångfald.

I studien betonas också att det krävs finansiering, expertstöd, rådgivning, forskning och samarbetsnätverk (t.ex. för att sprida bästa praxis) för att stärka ovannämnda punkter.

 

Artikelns huvudbild: Jussi Lassila