Adekvat och tillförlitlig ventilation i tunnlar är en nödvändighet av olika skäl.
Ventilationen avlägsnar och späder ut avgaser och säkerställer därigenom god luftkvalitet för tunnelns trafikanter. Därutöver hjälper ventilationen till att hantera värme och giftiga brandgaser i händelse av brand eller tillbud i tunneln och bidrar därmed till att säkerställa en acceptabel säkerhetsnivå för anläggningen som helhet.
Vår specialist inom tunnelventilation Emil Engman har jobbat i sektorn sedan 2014 och gick med på att berätta lite om sitt arbete.
År 2008, efter examen från LTU i teknisk fysik, tog jag anställning inom forskning & utveckling på ett stort industriföretag i Schweiz. Med tiden uppenbarade sig en öppning på en liten konsultfirma i Zürich, specialiserad på just tunnelventilation, som behövde en tekniskt kunnig person som behärskade både svenska och tyska. Det var så jag för första gången kom i kontakt med projekt Förbifart Stockholm, där jag tillsammans med kollegorna inom TFIP/Sitowise är verksam än idag.
Då tunnelventilation är förhållandevis övergripande till sin natur får man ofta en helhetssyn på anläggningarna, vilket jag uppskattar. Samtidigt har man många tekniska och administrativa gränssnitt att hantera, vilket gör att man hela tiden lär sig nya saker man annars kanske inte hade kommit i kontakt med.
Att balansera projektadministration, teknik och affärsutveckling med flera innevarande projekt pågående parallellt.
Teknikslaget tunnelventilation började utvecklas under 1950-talet, då den snabbt växande bilismen medförde behov för ett kraftigt utbyggt vägnät, vilket i alpländer som Schweiz gav upphov till ett antal långa vägtunnlar. Med dåtidens nära nog obefintliga avgasrening blev resultatet snart svåra luftföroreningar och luftkvaliteten för tunnlarnas trafikanter var ett stort problem. Som lösning på problemet utvecklades system och metoder för att tillföra stora mängder friskluft till tunnlarna, i syfte att genom utspädning få bukt med föroreningarna. Den tidens tunnelventilationssystem konstruerades därmed enbart för att hantera luftkvalitet, så kallad miljöventilation.
Runt år 2000 inträffade sedan ett antal svåra tunnelbränder, flera med åtskilliga omkomna, vilket resulterade i större fokus på personsäkerhet. Kombinerat med bättre avgasrening, och därmed mindre behov av tillförd friskluft, har detta lett till att kapaciteten för dagens tunnelventilationssystem i allmänhet dimensioneras för att kunna hantera en brand i tunneln. Både brandventilation och miljöventilation nyttjar i allt högre grad olika typer av sensorer och avancerade styrsystem för ökad precision och tillförlitlighet.
E45 Järnvågen är ett projekt där Götatunneln i Göteborg ska byggas ut med förlängda av- och påfartsramptunnlar samt en ny stor frånluftstation vid västra tunnelmynningen. Ramptunnlarnas förlängning ändrar förutsättningarna för utrymning och personsäkerhet, vilket medför behov av förstärkt kapacitet för brandventilation. Frånluftstationen byggs i syfte att hindra den förorenade tunnelluften från att släppas ut genom tunnelmynningen, för att därmed säkerställa godtagbar luftkvalitet vid det närliggande stadsbyggnadsprojektet Masthuggskajen. TFIP/Sitowise ansvarar för all tunnelventilation samt VVS i anslutande teknikutrymmen.